En ovanlig dag

Skulle lämna högen på dagis som vanligt i dag, men Tove ville inte gå ur bilen. Jag gick in med Alice och Frida på dagis och åkte sedan till Willys med en lite hängig Tove. När vi kom gick Tove raka vägen in till min säng och tvärslocknade. Snacka om trött unge. Nu har hon vaknat och även fast hon är lite förkyld så är det helt fantastiskt att ha ett barn att få skämma bort och ta hand om. Jag har tid att lyssna på vad hon har att säga och hon har tid att göra sig förstådd. Det känns jätte konstigt och ovanligt med lugnet som omger mig med ett barn hemma. Fast det känns både lite tomt och tyst utan dom andra två så dom är eferlängtade när dom kommer hem från dagis både av mig och av Tove.

Nu verkar det så kallade 2 års trotset kommit med besked. Allt är fel ingenting passar och dom retas hela tiden. Bilden på Alice här bredvid är väldigt talande, så här är det för det mesta nu om dagarna. Vi hoppas verkligen att det blir en kort period.

När tjejerna fyllde 2 år köpte vi cyklar. Ja vi vet att dom inte kan cykla än men så småningom. Det roligaste med cyklarna är att få plocka i och ur korgen så någon nytta gör dom i allafall.

Med stapplande steg

En vän startade en blogg och frågade mig varför inte jag har gjort det. -Jag hehehe som precis har lärt mig att maila, svarade jag.

Klart jag blev nyfiken på vad en blogg innebär och slog på datorn och vips sitter jag här med en egen blogg och inte var det speciellt svårt heller.

Vi får se hur mycket tid jag får över att sitta här. Antagligen inte mycket med tanke på mina tre illbattingar på 2 år.